Jag antar att det beror på. Din kommentar tycks visa att Sverige och de andra nordiska länderna är ganska duktiga på engelska, medan andra länder fortfarande känner sig mer bekväma med sina egna språk.
Vad tror du om engelska blev ett officiellt språk i Sverige om tio år, och om de flesta svenskar talade engelska i vardagen istället för svenska om tjugo år?
Jag bor i Katalonien, och här finns det en ganska bra balans: engelska anses förstås vara det lingua franca som man bör lära sig för att kunna kommunicera med resten av världen, men katalanska är fortfarande mycket starkt, folk är fästa vid språket.
Jag har faktiskt åsikten att vi bör gå över till engelska i samhället där svenska är något man kan prata i hemmet. Rent pragmatisk åsikt ang. en allt mer globaliserad värld där vi alltmer socialiserar och arbetar över gränserna.
Just nu är det dock rätt starka konservativa krafter som dominerar i världen så fel tidpunkt att driva frågan …
Försöker dock lära mig själv en del fraser på olika språk för de länder jag besöker - men min “katalanska” är mest läspande spanska :D
Intressant. För mig, i vardagen, är det lite orealistiskt att förvänta sig att alla ska byta till engelska. Ett enkelt exempel: bara matlagning kräver en hel del specifika ord, och det skulle krävas en generation som växer upp med att laga mat på engelska för att det verkligen skulle bli norm. Detsamma gäller husunderhåll, skämt och alla andra områden där ordförrådet är ganska specifikt.
Jeg jobber med mange forskjellige nasjonaliteter, så det går mye i engelsk på jobb, men en ting som blir fascinerende tydelig, er hvor mye mer naturlig småpraten flyter på norsk enn på engelsk, som dessverre kan bidra til at de som ikke kan språket fort kan føle seg litt utenfor.
Jag antar att det beror på. Din kommentar tycks visa att Sverige och de andra nordiska länderna är ganska duktiga på engelska, medan andra länder fortfarande känner sig mer bekväma med sina egna språk.
Vad tror du om engelska blev ett officiellt språk i Sverige om tio år, och om de flesta svenskar talade engelska i vardagen istället för svenska om tjugo år?
Jag bor i Katalonien, och här finns det en ganska bra balans: engelska anses förstås vara det lingua franca som man bör lära sig för att kunna kommunicera med resten av världen, men katalanska är fortfarande mycket starkt, folk är fästa vid språket.
Jag har faktiskt åsikten att vi bör gå över till engelska i samhället där svenska är något man kan prata i hemmet. Rent pragmatisk åsikt ang. en allt mer globaliserad värld där vi alltmer socialiserar och arbetar över gränserna.
Just nu är det dock rätt starka konservativa krafter som dominerar i världen så fel tidpunkt att driva frågan …
Försöker dock lära mig själv en del fraser på olika språk för de länder jag besöker - men min “katalanska” är mest läspande spanska :D
Intressant. För mig, i vardagen, är det lite orealistiskt att förvänta sig att alla ska byta till engelska. Ett enkelt exempel: bara matlagning kräver en hel del specifika ord, och det skulle krävas en generation som växer upp med att laga mat på engelska för att det verkligen skulle bli norm. Detsamma gäller husunderhåll, skämt och alla andra områden där ordförrådet är ganska specifikt.
Jeg jobber med mange forskjellige nasjonaliteter, så det går mye i engelsk på jobb, men en ting som blir fascinerende tydelig, er hvor mye mer naturlig småpraten flyter på norsk enn på engelsk, som dessverre kan bidra til at de som ikke kan språket fort kan føle seg litt utenfor.